Modern medvetandeforskning pratar om kvantmedvetandet, världar i världarna, och att vi är skapare av vår egen verklighet. Vi som lever med utomkroppsliga extraordinära medvetandetillstånd (out-of-body experience/soultravel) utgår ofta från kvantperspektiv hellre än klassisk fysik i betraktelsen av oss själva. Virtuella rum och cybervärldar reflekterar den tillvaro och perspektiv vi haft i decennier då den kroppsliga separationen gjort att vi nått icke-fysiska mötesplatser, både interaktiva och realtidsanpassade, med vårt medvetande.
Till följd av att vi kan expandera vårt medvetande och nå andra världar och informationssystem kan vi enkelt förstå multidimensionella perspektiv och ha mindre binärt tänkande. Vi anser att vi är skapare av vår egen verklighet, genom orsak och konsekvenslagar, och att vårt medvetande är i ett evigt existerande kontinuum.
När man som Medium länkar till Andevärlden och ger bevis för att man har kontakt med bortgångna, får man ibland frågan var Andevärlden existerar. ”Var finns himlen? Är den däruppe i det blå någonstans eller långt ute i rymden bland stjärnor och galaxer?”
Men Andevärlden kan varken beskrivas eller förstås på det sättet. Vi kan inte säga – tag bussen till hållplats 10. Kliv av och gå längs vägen tills du når en skylt och där ska du ta av till vänster. Fortsätt ett par meter och sedan uppför backen och till höger så har du Andevärlden där.
Vad vi som Medium säger, är att Andevärlden finns här och så pekar vi på den plats vi är på. Ett rum som både finns inuti och utanför. Särskilt under en medial seans blir det påtagligt att Andevärlden är i samma rum. Efter seansen kan vi också hålla fast vid den uppfattningen, med tillägget att tiden är ändrad. Andevärlden finns här. Men inte nu, utan i en parallellt existerande dimension. Som Medium har vi förmågan att brygga dimensionerna.
Vad sedan den yttersta verkligheten är kan man fråga sig. Om det är som Platon menade med grottliknelsen (Staten, bok 7) där människor hålls fångna i en grotta och saknar uppfattning om den verkliga världen. De kan endast ana världen utanför genom skuggor som reflekteras mot grottans väggar via en eldstad.
Vad skulle hända om någon av dem kunde ta sig ut ur grottan, ut i friheten och världen utanför? Vad skulle hända om någon återvände till det instängda livet i grottan och försökte återge solens strålar, himmel, jord och vatten?
Grottliknelsen och idévärlden är tidlöst intressant, inte minst för oss som lever med tillgången att lämna kroppen. I ett dåsigt tillstånd i gränslandet mellan sömn och vakenhet blir jag plötsligt klarvaken. Sinnet växlar om och jag får starka sensationer av att vibrera inifrån. Sedan lämnar jag grottan som hållt mig fången.
Utanför grottan är det stort. Vrålstort.
Att förstå medvetandet är ofantligt och abstrakt och jag vet förhållandevis lite av ’multiverse’, men en sak är säker – att lämna kroppen är utan tvekan det bästa jag gjort.
💋 Camilla Elfving
www.mediumpodden.se
www.starbergergroup.com
#iconfest #podshow #intiman
